De förlorade barnens stad är ett äventyrligt sciencefictiondrama från 1995 med Ron Perlman i huvudrollen. Den onde vetenskapsmannen Krank (Daniel Emilfork) har börjat kidnappa barn för att stjäla deras drömmar, eftersom han själv inte kan drömma och hoppas att barnens drömmar ska motverka hans åldrande. När One (Ron Perlman) – tidigare valfångare, numera stark man på cirkus – får sin lillebror Denree (Joseph Lucien) kidnappad av cykloperna tar han upp jakten, med benäget bistånd från den lilla flickan Miette (Judith Vittet). Miette tillhör en grupp föräldralösa barn som tränats upp till att bli tjuvar.
De förlorade barnens stad är en samproduktion mellan Franrike, Spanien och Tyskland. Den franska originaltiteln är La Cité des enfants perdus. Filmens två regissörer, Marc Caaro och Jean-Pierre Jeunet, regisserade några år tidigare den post-apokalyptiska mörka franska komedin Delicatessen tillsammans. Om du har sett Jeunets i Sverige mer berömda film Amelie från Montmartre (2001) kommer du förmodligen också att känna igen vissa drag från den i De förlorade barnens stad, även om filmernas ramberättelser är helt olika. Jeunets har även regisserat Alien: Resurrection.
De förlorade barnens stad är en fantasifylld film med surrealistiska steampunk-vibbar. Om man har tänkt att se den här tillsammans med barn kan en varning vara på sin plats – det här är en rejält mörk film med flera otäcka inslag. Detta innebär inte att den är olämplig för barn, bara att det kan vara bra för de små barnen att ha en vuxen till hands som kan förklara och göra saker mindre läskiga vid behov. De förlorade barnens stad påminner en del om till exempel Edward Scissorhands och A Nightmare Before Christmas i det att den blandar humor och obehagliga element i en surrealistisk och fantasieggande miljö.
Det här är inte en film så går raka vägen från punkt A till punkt B, utan det händer mycket längs vägen och vill man ha koll på alla smådetaljerna kan man behöva se om filmen inte bara en utan gärna två gånger.
Musiken
Musiken av Angelo Badalamenti har den obehagliga karnevalsstämning i moll som man kan förvänta sig i den här sortens film. Angelo Bandalamenti (f. 1937) är mest känd för att ha gjort musik till flera av David Lynch verk, inklusive Blue Velvet, Twin Peaks och Mulholland Drive. År 1990 belönades Badalamenti med en Grammy för temat till Twin Peaks.
Korta fakta om De förlorade barnens stad
| Regissör | Marc CaroJean-Pierre Jeunet |
| Producent | Félicie Dutertre |
| Manus | Gilles AdrienJean-Pierre Jeunet |
| Originalmusik | Angelo Badalamenti |
| Fotograf | Eric CaroPhilippe LeSourd
Darius Khondji |
| Klippning | Ailo AugustHerve Shneid |
| Världspremiär | Maj 1995 (Frankrike) |
| Sverigepremiär |
|
| Speltid | 112 minuter |
| Land | FrankrikeSpanien
Tyskland |
| Språk | Franska(Viss Vietnamesiska) |
| Originaltitel | La Cité des enfants perdus |
| Produktionsbolag | Canal+Centre National de la Cinématographie
Eurimages France 3 Cinéma Televisión Española |
| Distributionsbolag | Union Générale Cinématographique (Frankrike)Concorde-Castle Rock/Turner (Tyskland)
Sony Pictures Classics (USA) |
Rollista (i urval)
| Ron Perlman | One | ||
| Daniel Emilfork | Krank | ||
| Judith Vittet | Miette | ||
| Dominique Pinon | Le scaphandrier (dykaren)Les clones (klonerna) | ||
| Jean-Claude Dreyfus | Marcello | ||
| Geneviève Brunet | La Pieuvre | ||
| Odile Mallet | La Pieuvre | ||
| Mireille Mossé | Mademoiselle Bismuth | ||
| Serge Merlin | Gabriel Marie (Cyclopernas ledare) | ||
| Rufus | Peeler | ||
| Ticky Holgado | Före detta akrobat | ||
| Joseph Lucien | Denree | ||
| Mapi Galán | Lune | ||
| Briac Barthélémy | Bottle | ||
| Pierre-Quentin Faesch | Pipo | ||
| Alexis Pivot | Tadpole | ||
| Léo Rubion | Jeannot | ||
| François Hadji-Lazaro | Killer | ||
| Dominique Bettenfeld | Bogdan | ||
| Lotfi Yahya Jedidi | Melchior | ||
| Thierry Gibault | Brutus | ||
| Marc Caro | Brother Ange-Joseph | ||
| Jean-Louis Trintignant | L’oncle Irvin (berättarröst) | ||
| Ham-Chau Luong | Tatuerare | ||
| Hong Mai Thomas | Tatuerarens hustru | ||
| Bezak | Styrman | ||
| Angélique PhilibertMarie Piémontèse
Antoinette Dias Zak Russomanno Djamila Bouda |
Strippor | ||
| Raphaèle BouchardElisabeth Etienne
Rachel Boulenger Nane Germon |
Miette vid olika åldar | ||
| Jérémie FreundJoris Geneste
Michel Motu |
Krank vid olika åldrar | ||
Trivia
Bett
Under filminspelningen blev Ron Perlman biten av en hund och Judith Vittet blev biten av en mus.
Tvillingarna (bläckfisken)
De siamesiska tvillingarna (bläckfisken) går inte omkring i någon scen där hela bläckfiskens kropp syns. Det beror på att de två personer som tillsammans spelade bläckfisken inte kunde gå när de bar den benprotes som krävdes för att bläckfisken skulle se rätt ut.
Hudfärg
För att filmen skulle den rätta bisarra färgtonen sminkades skådespelarnas ansikten först helt vita, och sedan lade man på hudfärgat smink ovanpå. Skådespelarna visar alltså inte den egna hudfärgen.
Ron Perlman
Ron Perlman är inte fransktalande, men lyckades ändå memorera alla sina repliker så att han kunde leverera dem på franska när filmen spelades in.